Mormor, familjen och alla andra

Min mormor hette Tyra Hjelm. Hon föddes i juli 1912 och dog 1989.

I början av mars 1989 lämnade hon oss. En sorgens dag för oss men förmodligen en lättnadens dag för mormor…

Jag bodde och läste i Lund. Jag minns att mamma ringde och berättade att mormor var sjuk och låg på lasarettet. Läkarna hade upptäckt ett bråck på aorta. Det talades om att flyga ner mormor till Lund för operation. En riskfylld sådan. Annars skulle hon inte överleva.

Stor kalabalik. En helikopter skulle landa vid vårdcentralen i lilla Sörping. Sedan blev det tyst. Någon sa att att hon var för svag för att klara en operation. Eller för gammal. För oss anhöriga var det 100 % beredskap ena dagen, total tystnad den andra.

Jag bakade julgodis. Sliskig söt nougat, knäck, choklad med russin i. Jag hade hört att mormor hade slutat äta och nu skulle jag se till så hon fick i sig energi så hon orkade kämpa.

Jag åkte hem och begav mig till sjukhemmet där mormor låg. Med galghumorn som vapen skojade vi med mormor och tittade på hennes tunna ben: ”Det där är inte mycket till att koka soppa på.” Mormor skrattade.

Jag stannade hos mormor och försökte få henne att äta mitt hembakade julgodis. Hon stoppade en bit i munnen men klarade inte att svälja. Den söta chokladen åkte runt i munnen och sedan ut genom mungipan. Hon tittade på mig och sa med sorgsen men ändå stark och envis röst:

-Annelie! Jag vill inte!

Jag grät och sa: -Mormor, du måste! Men hon tittade bara på mig med fast och sorgsen blick.

Och jag förstod! Mormor var färdig! Morfar fanns inte längre. Hennes barn klarade sig utan henne. Hon var färdig!

Älskade mormor! Du som höll oss samman. Du som älskade din familj, dina barn och barnbarn mer än dig själv. Vad jag saknar dig!

Mormors mor hette Karin Andersson. Karin och mormors pappa var kusiner och mormor föddes när Karin bara var 15 år. Vilken skandal! Mormor växte upp hos sina morföräldrar. Senare fick hon en rad helsyskon. Men mormor var äldst. Kanske den som fick bära sina föräldrars skam (inte för att de var kusiner utan för att de var ogifta).

Var det därför familjen och de egna blev så viktiga för mormor?

Morfar satt i fullmäktige, var social och utåtriktad.Han tog på sig kostymen och gick på möten. Mormor var hemma och hela hennes värld kretsade kring hennes familj. Allt annat var oviktigt.

Jag minns kakburken. Jag minns fredagarna när alla mammas syskon samlades för att diskutera politik. Hur de eldade upp sig, argumenterade, försökte hitta luckor i varandras resonemang trots att alla var rörande överens i kärnfrågan. Arbetare med kamp i hjärtat och strid mot alla sociala och klassbetingade orättvisor.

En gång i veckan åkte mormor och handlade i Hageby centrum. Mamma skjutsade henne. Med alla kuponger som skulle lösas in tog det minst en timme. På tisdagar åkte hon och min moster till Folkets hus och spelade bingo. Först var det jag som hämtade dem när det var slut ca 21.30. Senare blev det min lillasyster.

I grannkvarteret hade man respekt för fru Hjelm. Men hon verkade inte ha behov av någon, inget socialt umgänge. Hon hälsade artigt men inte mer. Men när alla hennes barn och barnbarn kom för att umgås på fredagarna så njöt hon. Vi var viktigast. Det var kring oss hela hennes värld kretsade.

Hennes lojalitet mot familjen var villkorslös. Någon diplomat var hon knappast. I alla lägen kunde familjen räkna med mormors absoluta och fulla stöd. De andra brydde hon sig inte om.

Ogärna lämnade hon hemmet. Utanför kände hon sig obekväm, i synnerhet på tillställningar med andra hon inte kände. Envis var hon också. Som jag fick tjata för att hon skulle komma på min studentfest. Men hon kom till slut för att hon förstod att jag så gärna ville det.

För mormor fanns bara vi. Resten var bara alla andra.

Ta hand om era familjer och varandra! /Annie

Annonser

2 tankar om “Mormor, familjen och alla andra

  1. Det är svårt att kritisera din mormor för hennes sätt, jag förstår att hon bara var sådan som person men hisnande tanke om alla vore som hon. Visst bra med familjesamanhållning vi svenskar är nog sämst i världen på det men allt får ju ske med måtta naturligtvis, din mormor var ju extrem åt andra hållet nämligen bara familj och släkt som betydde nåt.

    • Det ligger en del i det. Men mormor var en enkel kvinna, utan yrkesarbete, där familjen betydde allt. Hon var inte särskilt kompromissvillig mot andra men till hennes försvar får sägas att hon ville bara väl. Och även tigermammor skyddar sina ungar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s