Min morbror som var överallt

Min mammas äldsta bror hette Mutte. Eller, nja, så hette han inte förstås. Egentligen hette han Rolf Hjelm men det var det nog inte många som tänkte på eller ens visste om. Han lär ha fått sitt smeknamn som liten då någon med anspelning på hans öron lär ha sagt: ” Du är som en liten vingmutter, du”. Inte vet jag om det är sant…

Mutte var äldst i syskonskaran Hjelm, 11 år äldre än min mamma. Vid närmare eftertanke var han en riktig storebror. Lugn, trygg och brusade aldrig upp. Jag kan aldrig minnas att jag sett honom arg när jag tänker efter. Det var också honom många av syskonen litade på, hans omdöme och positiva syn. Min mamma såg upp till sin storebror, det vet jag.

Det jag framför allt minns av min morbror, var att han var överallt. Ja, så kändes det i alla fall. Han var överallt och han var så självklar. På stan på sin cykel kunde man träffa på honom flera gånger samma dag. När jag var ute med min hund i motionsspåret så vem mötte jag där, mitt ute i skogen, om inte Mutte? När man kom till mamma satt han där och fikade och pratade, skojade och skrattade.

Närsomhelst kunde han hoja förbi och hälsa glatt. Det tog många år efter att han var borta som man slutade vänta sig att han skulle dyka upp lite varstans. Alltid lika glad och social. Jag kan se honom framför mig än idag.

Varje onsdag förmiddag kom han till mamma med fikabröd så kunde de och vi sitta där och prata och skratta om ditt och datt i flera timmar. Min mamma uppskattade de fikastunderna enormt. Vad de pratade om? Ja, allt mellan himmel och jord. Folk, händelser, vardagsliv, samhällsfrågor. Ja, allt möjligt helt enkelt.

Ett annat starkt minne från min morbror var när fick 10 000 volt igenom sig. Han jobbade som elektriker på Elverket och den dagen då det blev strömavbrott i hela Söderköping var det ingen av oss som anade att det var Mutte som hade råkat ut för en olycka. Som tur var klarade han sig utan allvarliga sviter efter den olyckan. Utan några kunskaper om elektricitet vill jag minnas att det var tack vare att det var låg ampere och att strömmen inte passerade hjärtat. Men ordentligt rädda blev vi.

Jag minns min äldsta morbror som en social person, som pratade och skrattade, som var utåtriktad och gärna umgicks med folk, i synnerhet efter att han blivit änkling Ett tag åkte han motorcykel på gamla dar. Då var han rätt cool ! Inte alla som hade en sån morbror…

Mutte var så självklar, så närvarande. Han var överallt även om han inte var där. Så kan jag känna fortfarande när jag tänker på honom.

Ta hand om varandra!/Annie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s