Kärleken till en katt

Catiz kom in i mitt liv för ca 4 år sedan. Jag tyckte vi behövde nytt blod och nya färger bland katterna på gården. En annons ”sköldpaddsfärgad katthona 1 år gammal” fångade min uppmärksamhet. Jag ringde, åkte dit och fick veta att Catiz behövde få komma till landet där hon fick vara ute. Hon trivdes inte med att vara inne. Familjen bodde precis intill E22:an och var rädd att hon skulle bli påkörd.

Det ska gudarna veta att Catiz inte passade som innekatt. Hon hade bara hunnit flytta in hos oss då vi upptäckte en liten egenhet hos henne. Var inte dörren öppen så fick hon väl öppna den själv helt enkelt! Och det gjorde hon direkt och fortsatte med hela livet. Obekymrad lät hon bli att vänta på att någon skulle öppna åt henne. Hon tog helt enkelt saken i egna händer och hoppade på dörrhandtaget tills dörren öppnades. Vintern kom och minusgraderna men Catiz fortsatte öppna dörren när det passade henne. Min dåvarande sambo var föga imponerad och muttrade att ”den där katten är för smart för sitt eget bästa”. Samtidigt som han sneglade på hagelbössan föreslog jag kattlucka, vända på handtaget mm. Catiz fortsatte leva sitt liv obekymrad om vad hon ställde till med. Egensinnig, mån om sin frihet, tillgiven och oerhört nyfiken.

Nyfiken ja! Catiz ville vara med där det hände saker. Gick jag ut, följde hon med. Hämtade jag hästarna trippade hon bakom mig. Gick jag in i huset följde hon efter. Hon ville vara med där det hände saker. Blev det för lugnt tog hon saken i egna tassar och stack ut på äventyr.

När hon blev kattmamma för första gången märkte man direkt att detta var hon skapt till. Så många underbara, fina kattungar hon gett liv till. Hon präglade sina ungar på ett helt fantastiskt sätt. En mamma som alltid var där men som peppade sina ungars nyfikenhet och fostrade dem till att klara sig själva. Hennes kattmammekärlek för sina ungar var rörande att se. Hon var en riktig hönsmamma så katt hon var.

När jag flyttade till stan för ca ett år sedan var jag lite orolig för hur Catiz skulle ta det. Göra henne till innekatt var helt otänkbart. Att hon skulle komma hem om jag släppte ut henne var jag inte ett dugg orolig för.

Catiz trivdes som fisken i vattnet i stan. Tro det!!! Hon gick till Kockens och blev matad med köttbullar. En kväll fick jag hämta henne på Söderköpings brunn. Kocken mötte mig i baren med Catiz i famnen och berättade att hon hade fått räkor av honom i köket. Hon hälsade på Röda Korset, ICA-Trollet, Jannes hembageri. Hon blev inlåst en natt på Anders blommor och lyckades utlösa larmet så att Securitas fick rycka ut. Nåja, alla uppskattade kanske inte Catiz nyfikenhet och vilja att vara med överallt. En öppen dörr var för Catiz ett outforskat äventyr. Hon var f ö en flitig gäst hos socialförvaltningens kontor och fick godsaker även där. Inte alla katter som ena dagen uppbär försörjningstöd för att nästa festa loss på Söderköpings brunn med havets delikatesser.

Aldrig tidigare har jag träffat på en sådan katt som Catiz. Nyfiken, kreativ, egensinnig, påhittig, lojal, tillgiven och med en omättlig lust att vara med där det hände saker. Inte utan att jag ibland kunde känna igen mig själv i henne…

På skärtorsdagsmorgon kvart i 8 ringde telefonen. En kvinna med bruten röst undrade om jag hade en katt som hette Catiz. Jo, hon var påkörd. Nej, hon hade inte överlevt… 50 meter från vårt hus hade hon sprungit ut framför bilen som inte hade en chans att stanna.

-Dumma, dumma älskade katt!!! Jag trodde du var smartare är så… Jag såg ju hur du brukade vänta tills bilarna åkt förbi….

Det var en dingding dag milt sagt. Jag skulle arbeta 20 minuter senare. Mina elever skulle ha prov. Jag skulle åka till Stockholm och vara med i Bolibompa med mina kaniner vid lunchtid. Jag hann inte tänka efter… inte känna…

Jag hämtade Catiz vid vägen. Hon låg fint ihoprullad som att hon sov. Jag la henne i bilen och senare samma dag begravde jag henne ute vid stallet. En tanke slog mig att det kanske inte var en slump att hon blev påkörd just under påsken. Jag hoppas hon återuppstod på den tredje dagen och får springa fri på de evigt gröna kattängarna och jaga möss.

Catiz var MIN katt. The one and only. Helt oersättlig. Och ja, jag sörjer henne och saknar henne något fruktansvärt. Hon var bara en katt och hon fick ett för kort men lyckligt liv i frihet. Men hon fattas mig. Älskade kattskrälle….

Ta hand om era katter och varandra/Annie

Annonser

2 tankar om “Kärleken till en katt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s