Mamma- del 1

Mamma var yngst av syskonen Hjelm. Hon föddes 16 juni 1943 samtidigt som kriget pågick ute i Europa. En hisnande tanke med när man tänker efter… Samma år byggde morfar huset på Birgittagatan. På Egnahem fick barnrika arbetarfamiljer köpa tomter billigt och bygga hus åt sina familjer. Så där föddes min mamma som nummer 5 av syskonen Hjelm och något annat barndomshem kände hon inte till. På morfars kulle och Birgittagatan växte hon upp och där umgicks hon med sina vänner vars namn jag bara hört flyktigt. Gunilla Ramstedt var mammas bästa vän och närmaste granne och de gav ut en egen tidning som de döpte till ”Trollposten” när de var barn. Jag har ett ex fyllt av pyssel och knåp med egenhändigt ritade teckningar från tidigt 50-tal. En guldgruva…

Senare dök namn som Lalle Lindwall, Gugge m fl upp som jag förstått hörde till mammas tonårsperiod. Men jag vet verkligen nästan ingenting. Mer än att en gång kom mamma för sent hem och smög upp genom källartrappen. Och där stod morfar och skällde ut henne efter noter… Mamma och morfar stod varandra nära och hans utskällning var hans sätt att visa hur orolig han var för sin yngsta dotter.

Mamma gick 6-årig folkskola och hade bra betyg i bl a välskrivning och uppförande. Senare jobbade hon som hembiträde och vartefter på järnvägscaféet i Söderköping. Det sistnämnda pratade hon ofta och gärna om så det måste ha varit en rolig tid…

Mamma växte upp i en trygg och stabil familj med en mamma som var hemma och en pappa som arbetade som elektriker. De socialdemokratiska värderingarna fick hon med modersmjölken. Att vara hederlig, arbetsam och ALLTID göra rätt för sig var fundamentalt och livsviktigt. Likaså solidaritet och lojalitet med sina egna och den närmaste kretsen. Dessa värderingar behöll mamma livet ut trots att hon var väldigt besviken på socialdemokratin efter Palme och Mona Sahlin kunde hon aldrig riktigt förlåta….

Det är verkligen skrämmande hur lite jag vet om mammas barndom och tidiga ungdomsår. Lite har hon ändå berättat. Om Jock, boxern, som var hennes älsklingshund. Länge pratade hon om hur mycket hon just tyckte om boxern. Jag förstod aldrig mer än att hon en gång i tiden hade tyckte väldigt mycket om en ljus boxer som hette Jock, som var smart och rymde hem till Birgittagatan genom att smygande krypa i potatislandet så ingen såg. Hon pratade också om Snoddas, deras katt. Både Jock och Snoddas finns på fotofrafier som jag fått från mamma. Tänk vad gamla fotografier kan rymma minnen och gammal kärlek…

Jag vet också att hon berättat om hur hon delade säng med sin äldre syster och hur de trängdes och var osams. Om hennes kärlek och beundran för sina äldre bröder. Familjen och sammanhållningen med sina egna var det viktigaste som fanns, enligt mamma. Hon var osvikligt lojal mot sina egna och viljan att hålla samman alla i hennes närmaste krets bar hon med sig hela livet.

Min mamma växte upp och uppfostrades som en lugn och skötsam flicka, mån om att vårda sina egna och aldrig sätta sig själv i främsta rummet. Hennes värderingar bär jag med mig och jag är stolt över att vara min mammas dotter.

Ta hand om varandra och er mamma! /Annie