Om att hjälpa

Jag har funderat mycket på det här med att hjälpa andra och vad det egentligen innebär. Jag tror att de flesta människor har en inneboende empatisk förmåga och vilja att hjälpa andra när så krävs. Det är inte så konstigt. Människan är en social varelse och vi är beroende av varandra för att överleva.

Men vad menas egentligen med att hjälpa någon annan? Är det när jag gör det som jag själv tycker känns rätt och riktigt och bra för mig? Eller är det när jag försöker föreställa mig vad den som behöver hjälp egentligen vill ha utifrån den personens perspektiv och förutsättningar?

Altruism är ett begrepp inom såväl etik som psykologi. Det är språkligt besläktad med det franska ordet ‘autrui’ som betyder ‘någon annan’.

Altruism definieras som medmänsklighet, oegennytta, osjälviskhet och strävan att hjälpa andra utan att önska något i motprestation. https://sv.wikipedia.org/wiki/Altruism

Men betyder verkligen altruism att det är fel att känna glädje, tillfredställelse eller t o m stolthet över att hjälpa andra? Och i den andra motpolen finns frågan om man måste utplåna sig själv och kväsa sina egna behov för att det ska räknas som äkta altruism?

Jag tror inte på någon av ovanstående ytterligheter. Det finns inget skamligt i att vilja hjälpa andra och känna glädje och stolthet över det. Det finns heller inget skamligt i att vara sig själv närmast. Det handlar inte om antingen eller. Det handlar om både och.

Själv tror jag att det här med att hjälpa och förstå andra handlar väldigt mycket om det som Kierkegaard en gång formulerade:

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.

Jag påstår inte att det är enkelt. Jag påstår definitivt inte att jag lyckas bättre än andra. Men jag tror att det är mänskligt. Manligt, kvinnligt men framför allt och i första hand mänskligt.

”Barn är ett folk och de bor i ett främmande land”

Var rädda om er själva och alla andra!

Kram från Annie

Annonser

Rättvisa utan makt och makt utan rättvisa

Det här med rättvisa är verkligen inte lätt. Vem är stark och vem är svag? Vem behöver din omtanke just idag?

« La justice sans la force est impuissante, la force sans la justice est tyrannique. »

Extrait des Pensées sur la religion de Blaise Pascal (Utdrag ur Pensées om religion av Blaise Pascal, fransk matematiker och filosof, född 1623)

Var rättvisa mot varandra och glöm inte bort den som kanske behöver din omtanke lite extra just idag! Kram Annie

Starka band

Människor kan förenas av kärlek eller hat, tacksamhet eller skuld, lycka eller sorg, bitterhet eller stilla ro.

Sann kärlek kräver inga offer eller tacksamhetsskuld. Du är du och jag är jag. Tillsammans mötas vi på livets stig och utkämpar våra strider där vi alla är till slut går ut som vinnare i visshet om att vi har varandra, varken mer eller mindre, med alla våra förtjänster och brister.

Var rädda om era band till varandra/Annie

Själen fruktar tomhet…

Människor jag bryr mig om berör mig, oavsett om jag avskyr dem eller älskar dem. De kan göra mig glad, lycklig, ledsen, arg eller bitter.

Övriga kan göra mig nöjd för stunden, smickrad, irriterad eller möjligtvis förbannad.

Människor i ens absoluta närhet, dem man bryr sig om är också de som kan framkalla de starkaste känslorna…

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet
och vill kontakt till varje pris som helst.

Hjalmar Söderberg 1869-1941 ur Doktor Glas 1905

Ta hand om varandra och era nära/Annie

Hur orkar människor hata varandra….?

…. när det är så enklare att samtala och förstå varandra?
”La haine, c’est la colère des faibles.”
Alphonse Daudet, Lettres de mon moulin.

‘Hatet är de svagas vrede’. Visst låter det beskäftigt att höra det när kroppen bubblar av ilska, besvikelse och bitterhet över hur dumma alla människor varit. Men… det krävs minst två parter för en konflikt. Vad händer om en av parterna lägger sig? ” Vi vill bara prata så det löser sig på bästa sätt för ALLA.” Är det värt att neka en utsträckt hand? Är verkligen alla andra så där genuint elaka, ondskefulla och oresonliga? Själv tror jag inte på det. De flesta konflikter bygger på missförstånd. Missförstånd som aldrig kan lösas om man inte vill och arbetar aktivt med det (prestigelöst).

Hat är samma sak som ackumulerad besvikelse. Man kan bära det inom sig och låta det förgöra en. Eller så kan man försöka ”fronta” verkligheten med allt vad det innebär.

Världen vimlar av tappade sugar. Men bakom nästa krök vilar framtiden…. för oss – om vi vill….

Red ut era konflikter… innan det är för sent. Just say’in….

Tänk en gång till och var rädda om varandra!/Annie

Så är det ibland

On naît. On meurt. C’est mieux si entre les deux on a fait quelque chose. »

Francis Bacon

Sitter och känner mig lite låg just nu. Har faktiskt ingen anledning till det. Mitt liv rullar på utan större dramatik förutom vardagliga bekymmer. Jag har det väldigt bra just nu… bättre än någonsin. Och då känner jag mig plötsligt som att jag luras. Något spöke dyker väl upp någonstans? En stor del av mitt liv har jag levt med sorger, tragedier och minnen som gjort ont. Så till vida pass att jag nu undrar om det inte alltid ska vara så och har svårt att luta mig tillbaka och bara känna: Det här är livet! Varken bättre eller sämre. Njut! Go for it! Sug musten av din stund på jorden.

Kanske är det våren. Tiden då knopparna slår ut… tiden då då grönskan är i sin ljuvaste ungdom. Och jag kan inte låta bli att undra….. tar vi vara på varandra och tiden vi har på denna planet?

Ta hand om er vardag och varandra! /Annie

Iskristaller

Din tid på jorden är som en ögonblinkning i universums flöde.

Som en hundradels sekund på ett år.

Som en futtig molekyl i vårt kosmos eller kaos.

Som en unik och vacker iskristall mitt i Antarktis.

Ögonblinkningar har inte tid att hata.

En hundradels sekund kan inte slösa bort sin tid.

En molekyl måste vårda dem som omger den.

En vacker iskristall har inget att vinna på att klamra sig fast vid gamla oförrätter.

Fyll din ögonblinkning med det som gör livet värt att leva.

Var rädd om dig själv och andra. /Annie

snökristall

Livsval…

9_existentialism-copyDet är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom. Har jag hört… eller läst någonstans. Men faktum är att det är sant!

Jag har varit med om en hel del. Länge gick jag omkring och trodde att jag var helt ensam. Ingen hade varit med om sådana hemska saker som jag. Jag var stigmatiserad, annorlunda. Även om det inte var mitt fel levde jag med skammen att jag stod utanför alla de andra som hade haft en ”normal” uppväxt.

Idag har jag perspektiv. Jag kan betrakta det som hände med en vuxen persons ögon. Jag kan växla mellan mina upplevelser som barn och hur jag skulle se på exakt samma sak idag, med erfarenhet och distans. Och plötsligt växer ett avgrundsdjup fram inför mina ögon.

Vilken befrielse! Det var inte mitt fel! Och de som gjorde mig illa handlade bara ungefär som människor gör när de hamnar i affekt. Ingen ville egentligen att jag skulle råka illa ut. Det var ingens fel! Det handlade helt enkelt om livet! Så här blir det ibland!

Idag är jag inte arg på någon. Jag är inte bitter. Jag är inte ett offer. Tvärtom! Mina upplevelser är inte märkvärdigare än många andras men jag kan välja vad jag vill göra med dem. Jag väljer att förlåta, glömma, inte förstora upp det. Jag väljer att låta det vidga mina vyer och ställa mig frågan hur jag kan använda det i mina möten med andra.

När jag sommaren 1999 drabbades av en djup depression klev jag ur den befriad från skuld. Och i samma stund åkte offerkoftan av utav sig själv.

Jag är inte svagare eller mer utsatt än andra. Jag är inte heller starkare eller mer bepansrad. Men jag har lärt mig att leva i jämvikt med mig själv och verkligheten. Och det är jag glad och tacksam över.

Inte för en sekund vill jag ändra på något som jag varit med om. Däremot vet jag att jag nog skulle ha handlat annorlunda jämfört med människor jag mött.

”Moi seul peux décider à chaque moment de la portée du passé” ( Endast jag kan bestämma räckvidden av mitt förflutna)

”Être dit libre est celui qui peut réaliser ses projets”(Så kallad fri är den som kan förverkliga sina projekt)

Tack Sartre

Ta hand om era minnen och varandra! /Annie