…. när det är så enklare att samtala och förstå varandra?
”La haine, c’est la colère des faibles.”
Alphonse Daudet, Lettres de mon moulin.
‘Hatet är de svagas vrede’. Visst låter det beskäftigt att höra det när kroppen bubblar av ilska, besvikelse och bitterhet över hur dumma alla människor varit. Men… det krävs minst två parter för en konflikt. Vad händer om en av parterna lägger sig? ” Vi vill bara prata så det löser sig på bästa sätt för ALLA.” Är det värt att neka en utsträckt hand? Är verkligen alla andra så där genuint elaka, ondskefulla och oresonliga? Själv tror jag inte på det. De flesta konflikter bygger på missförstånd. Missförstånd som aldrig kan lösas om man inte vill och arbetar aktivt med det (prestigelöst).
Hat är samma sak som ackumulerad besvikelse. Man kan bära det inom sig och låta det förgöra en. Eller så kan man försöka ”fronta” verkligheten med allt vad det innebär.
Världen vimlar av tappade sugar. Men bakom nästa krök vilar framtiden…. för oss – om vi vill….
Red ut era konflikter… innan det är för sent. Just say’in….
Tänk en gång till och var rädda om varandra!/Annie